När jag befinner mig i en sån här situation är det omöjligt att sluta tänka, gå in i sig själv och komma ut på andra sidan. Nu när jag sitter här helt ensam, utan min familj, utan mina riktiga vänner hemma och utan en plats att bo på får hela livet en ny innebörd och jag ser klarare vad det är jag hela tiden letar efter.

När jag bodde i Sverige tänkte jag att USA skulle bli en trygghet för mig, en plats där jag vet att jag kommer stanna på i ett år. Allt är strukturerat och planerat och det bör inte finnas några avvikelser. Nu när jag bor här och saker inte har gått som planerat har Sverige blivit min trygghet. Jag vill inget hellre än att åka hem, bosätta mig någonstans där jag trivs och där jag känner att här kan jag stanna ett tag. Jag tror att tryggheten finns i en plats, en annan person eller i att ha rutiner. Det enda jag redan har lärt mig är att trygghet aldrig finns i prylar. Jag älskar att städa och rensa och trivs bäst när jag vet att alla mina ägodelar går att packa i en resväska. Är det att ha kommit en bit på vägen eller bara ett sätt för att kunna packa mina saker och fly när saker inte fungerar?

Jag har alltid haft svårt att leva i nuet. Jag tänker alltid att det blir bättre när jag har flyttat dit, färgat håret, gått ner i vikt eller köpt den tröjan. Den situationen jag sitter i just nu tillåter mig inte att leva i något annat än nuet, då jag inte ens vet vilket land jag kommer bo i om en vecka. Trots det kan jag inte låta bli att bygga upp inre visioner av hur mitt liv kommer se ut om ett par månader. Kommer jag bo kvar här? Kommer jag ha flyttat till New York? Eller kommer jag befinna mig hemma, i Vimmerby eller i Stockholm? Vad som än händer tror jag alltid att det är bättre på ett annat ställe och lika många gånger raseras mina planer. För vart jag än befinner mig lyckas jag aldrig hitta tryggheten.

Därför har jag lovat mig själv att idag ska jag leva i nuet. Jag ska bada i poolen med hundra procents närvaro, jag ska njuta av solen (för hur ofta har vi 27 grader och sol varje dag i Sverige, om det nu är där jag kommer hamna till slut?) och jag ska äta varje tugga av min cheescake som att den vore den sista. Jag måste förstå att tryggheten sitter aldrig i vart jag befinner mig, vad jag gör eller vilka jag är tillsammans med. Utan den finns alltid inom mig, och en dag kanske jag kommer kunna ta med mig den vart jag än i världen kommer befinna mig!