Partysvenskar!?
Det här med att festa förföljer mina tankar och har gjort i ett par dagar. Mathilda och jag har troligtvis hamnat i en lägenhet med killar i åldern 21-24 som enbart är här för att förverkliga det (ö)kända uttrycket "Partysvenskar". De verkar leva efter mottot "Livet är en fest". Självklart vore ju det allra bästa för oss alla att vi bara flyttade till något eget, vilket jag hoppas att vi kan göra, men det är lättare sagt än gjort.
Jag skulle inte anse mig själv vara tråkig. Jag tycker om att festa och träffa människor och att vara lite slirig är ibland ganska skönt. Men då gör jag det helst på mina villkor. Det vill säga med de människor jag vill vara med, med de dryckerna jag vill beblanda mig med och på den platsen där jag vill vara. Att vardagsrumsgolvet i lägenheten där jag bor ett par kvällar i veckan, utan min vetskap i förväg, förvandlas till dansgolv där åtta för mig helt okända tjejer står och åmar sig är inte riktigt min grej. Kan överhuvudtaget någon tycka att det är tillfredställande?
Nu till ämnet! Är det så här världen ser ut idag? Måste man vilja bli kanonfull varje helg och dansa arslet av sig på någon slaskigt vardagsrumsgolv på Majorstuen för att bli accepterad av omgivningen? Att jag har tröttnat på att festa för ofta och inte tycker att det är speciellt kul längre har jag för länge sen accepterat. Det är ett beslut jag har tagit, mår bra av och kommer stå fast vid. Därmed inte sagt att jag aldrig vill festa, för det vill jag! Men kommer omgivningen alltid ha lika svårt att acceptera när människor gör de här valen?
Det finns massa saker jag vill göra i mitt liv. Jag vill resa till mängder av olika platser i världen, jag vill plugga på universitetet, jag vill plugga på college i USA och jag vill hitta min grej i ett arbete som jag brinner för. Men faktiskt börjar jag tvivla på att något av det här går att genomföra utan att festa som ett as på vägen? Jag vet innerst inne att det troligtvis inte är så, men ändå känns det som att vart jag än åker kommer människor döma ut mig som tråkig och torr för den anledningen att jag vill ha ordning och reda och fint runtomkring samt att jag inte vill supa mig stupfull två kvällar i veckan.
Det här gör mig ledsen.. Om någon känner som jag får ni gärna berätta det så jag vet att jag inte är ensam i alla fall! :)
Jag skulle inte anse mig själv vara tråkig. Jag tycker om att festa och träffa människor och att vara lite slirig är ibland ganska skönt. Men då gör jag det helst på mina villkor. Det vill säga med de människor jag vill vara med, med de dryckerna jag vill beblanda mig med och på den platsen där jag vill vara. Att vardagsrumsgolvet i lägenheten där jag bor ett par kvällar i veckan, utan min vetskap i förväg, förvandlas till dansgolv där åtta för mig helt okända tjejer står och åmar sig är inte riktigt min grej. Kan överhuvudtaget någon tycka att det är tillfredställande?
Nu till ämnet! Är det så här världen ser ut idag? Måste man vilja bli kanonfull varje helg och dansa arslet av sig på någon slaskigt vardagsrumsgolv på Majorstuen för att bli accepterad av omgivningen? Att jag har tröttnat på att festa för ofta och inte tycker att det är speciellt kul längre har jag för länge sen accepterat. Det är ett beslut jag har tagit, mår bra av och kommer stå fast vid. Därmed inte sagt att jag aldrig vill festa, för det vill jag! Men kommer omgivningen alltid ha lika svårt att acceptera när människor gör de här valen?
Det finns massa saker jag vill göra i mitt liv. Jag vill resa till mängder av olika platser i världen, jag vill plugga på universitetet, jag vill plugga på college i USA och jag vill hitta min grej i ett arbete som jag brinner för. Men faktiskt börjar jag tvivla på att något av det här går att genomföra utan att festa som ett as på vägen? Jag vet innerst inne att det troligtvis inte är så, men ändå känns det som att vart jag än åker kommer människor döma ut mig som tråkig och torr för den anledningen att jag vill ha ordning och reda och fint runtomkring samt att jag inte vill supa mig stupfull två kvällar i veckan.
Det här gör mig ledsen.. Om någon känner som jag får ni gärna berätta det så jag vet att jag inte är ensam i alla fall! :)
Kommentarer
Postat av: linnea
Du är inte ensam, långt ifrån :-)
Postat av: Fredrika
Jag känner exakt likadant. Puss
Postat av: Maja
Håller med dig! Festar typ aldrig lägre, och vissa verkar ha svårt att acceptera att man mognat och gått vidare i live. Tragiskt att inte alla gör det egentligen..
Trackback