Följ min blogg med Bloglovin

Idag vaknade jag upp med en enorm längtan till sol och värme och känslan av att jag inte alls vill ligga sjuk i något kollektiv i Oslo. Vad gör jag här egentligen när det enda jag vill är att resa och njuta av livet? Mathilda och jag påminner oss varje dag om att anledningen till att vi knegar här är för att vi till slut ska kunna resa och njuta av livet. Men jag hatar dessa transportsträckor, som egentligen också är livet, som leder mig fram till det jag egentligen vill.

I helgen har vi planerat mycket vad vi ska göra för de pengarna vi tjänar här. Helst vill vi göra en Asien-resa, men eftersom vi inte vet hur mycket pengar vi kan spara har vi än så länge bara planerat Thailand. Om vi kommer ha råd att åka till fler länder kommer det som en positiv överraskning istället för att vi måste plocka bort länder från vår resa!

Jag längtar också tillbaka så sjukt mycket till min och min systers USA-vistelse för nästan två år sedan. Hon var au pair i Los Angeles och jag hälsade på henne i tre veckor. Det var utan tvekan de tre bästa veckorna i mitt liv och jag skulle göra vad som helst för att få göra om dem. Och en dag, när jag är klar med allt annat, så ska jag fanimig flytta dit. Det är hög tid för mig att oftare ta en titt på min axel där "Letting my heart do the thinking" står tatuerat. Och just nu befinner sig halva mitt hjärta hemma i älskade Vimmerby och halva någonstans ute på äventyr i världen!