Till dig, Fredrika!

Hej, nu var det länge sen senast!

Just nu befinner jag mig någonstans mellan Nässjö och Norrköping (?)! Och jag är på väg till Oslo där jag har fått jobb på en solotekskedja som drifts/tilsynsansvarlig. Vid min ankomst möts jag upp av min gamla högstadiebästis Hanna och hos henne ska jag sova inatt, innan jag imorgon flyttar in i ett litet kollektiv i den, vad jag har hört, otroligt fina stadsdelen Majorstuen. Om ungefär en vecka kommer min framtida sambo Mathilda "Plötta" Nilsson och sedan ska vi leva lyckliga i Oslo.

Det var av denna anledning min fina vän Fredrika, som vi lämnar hemma, kom med förslaget att jag faktiskt behöver min blogg för att ventilera mig lite. Bra ide tänkte jag då! Mathilda och jag är otroligt olika och trots att vi älskar varandra kommer vi garanterat ha våra dispyter under den här tiden tillsammans. Osämjan började redan igår, under min packning. Utan henne närvarande är jag övertygad om att min väska hade vägt ungefär hälften så mycket. Jag (som faktiskt flyttar för fjärde gången på sex månader nu och anser mig vara rutinerad) tycker att det räcker med tandborste, rena underkläder och en liten del av min garderob. Men Plötta fick mig att packa ner till exempel en matlåda och en filt och det första hon bad mig kolla när jag inspekterar vårt rum är om det finns gardiner, för annars måste hon packa ner det tillsammans med sina 100 konserver, eftersom mat är så dyrt i Norge. Dessutom har vi helt olika musiksmak. Just nu lyssnar jag på en skiva med de där indianerna som brukar spela på Sergels Torg (och jag tog mig faktiskt tid till att lägga över albumet på min iPhone. Plötta suckade bara igår när jag visade henne min nya musikaliska upptäckt. Ni hör ju bara olikheterna... Vi får väl hoppas att vi kompletterar varandra! :)

Resan har i alla fall börjat bra, bortsett från att mina hjul på resväskan verkar ha fryst fast, mitt resgodis är slut och jag längtar efter mamma. Dessutom oroar jag mig lite för hur det ska gå att transportera min resväska från tågstationen hem till Hanna. Till och med tågkonduktören, en stark man i sina bästa år, tittade på mig med ledsna ögon och sa att det var det värsta han varit med om när han hjälpte mig på med väskan på tåget! Hmm...

Jag hälsar i alla fall dig som läser välkommen med på resan! Enjoy!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0