PLACES I'D LIKE TO VISIT
Tänkte göra en sån där fjantig lista på vilka platser jag vill besöka under min tid i USA. Mest för att jag har tråkigt, men också lite för att jag inte ska glömma bort liksom. Jag ska pricka av efterhand och jag är fast besluten att besöka alla de platser jag vill!!!!
San Francisco, of course. Ganska givet eftersom det är där jag kommer bo!
Kan inte vänta tills jag får återvända till Los Angeles, min favoritstad!
Jag vill åka längs route 1, motorvägen som går bredvid havet mellan Los Angeles och San Francisco.
Santa Cruz, stället som har ett nöjesfält på stranden. Ligger endast en timmes bilfärd från mig och jag antar att det kommer bli en del besök!
Carmel vid Kaliforniens kust, som hämtat ur en Danielle Steel-roman!
Las Vegas. Behöver jag säga mer än så?
Det finns inget mer att säga om Grand Canyon heller, va?
Jag vill roadtrippa genom USA, stanna i små vilda västern städer i Texas vid ödsliga bensinstationer (där vi inte skulle ta oss levande därifrån om det var en skräckfilm) och äta på riktiga amerikanska diners.
Charleston, South Carolina, som är en av USA's äldsta stad och även staden min favoritfilm The Notebook utspelar sig i.
Put your makeup on, fix your hair up pretty. And meet me tonight in Atlantic City!
Givetvis lämnar jag inte USA utan att ha besökt New York City och levt lite Sex and the city-liv!
Elvis hemstad, Memphis!
Lära mig surfa ska jag göra på Hawaii!
Florida och Disney World är ett måste!
Jag ska gå på American football games på college och kolla efter söta pojkar!
Och innerst inne hoppas jag ju på att någon gång hamna på en riktig collegefest i American Pie anda! :)
Bilder från weheartit.com
HEALINGKVÄLL
Idag spenderar jag en heldag med mina underbara vänner. Har haft djupa samtal hela dagen i skolan, åt årets första glass, snart ska vi på friskis och svettis tillsammans och efter det ska vi äta fruktsallad och ha healingkväll. Tända ljus och lyssna på lugn musik och bara ha ge energi genom att lägga händerna på varandra. Det uppskattas verkligen av mig, som är riktigt närhetsberoende. Har hela mitt liv fått höra att jag alltid går nära, ligger nära och ibland till och med för nära (Kan det bli för nära undrar jag?) Därför tar jag varje chans jag får till att få vara lite nära när det är helt tillåtet. En nyttig och välbehövlig dag. Ska nog även föreslå att vi dansar lite. Igår stod mamma och jag i mörkret i kökek och dansade i fyrtio minuter, utan att någon av oss en reflekterade över att tiden gick. Jättemysigt!
Nu måste jag springa om jag ska hinna hämta upp alla innan gympan och även hinna lyssna lite på Bruce Springsteen!
LEARNING TO LOVE YOURSELF, IT IS THE GREATEST LOVE OF ALL!
Har väldigt mycket tankar i huvudet nuförtiden, vilket antagligen beror på att den första stora förändringen i mitt liv är på ingång. Gymnasiestart, byte av umgänge, diverse flyttar och så vidare känns ganska litet jämfört med att jag snart ska lämna hela min trygghet här hemma i idylliska (eller?) Vimmerby och byta ut det mot storstadsliv i San Francisco. Men skillnaden nu mot innan är att det cirkulerar ovanligt lite negativa tankar i min vanligtvis otroligt traffickerade hjärna. Min oroliga själ börjar mer och mer bli ett minne blott och jag är själv förvånad över hur positiv jag är nuförtiden.
Imorse var mamma och jag uppe tidigt tillsammans när hon gjorde gröt till mig (ja, mamma lagar frukost till mig, men jag ser det inte som att jag är okapabel till att ta hand om mig själv, utan mer som att vi spenderar kvalitetstid tillsammans då jag tittar på när hon rör runt i grytan) och hon sa då till mig att det var så skönt att mitt dåliga morgonhumör var borta. Eller i alla fall bättre. Jag skrattade lite och höll med henne, det har faktiskt blivit lite bättre. Sekunden efter vänder jag mig om och stegar rakt in i en stol och skriker till av smärta. När jag tittar på mamma igen är det enda jag ser skräck i hennes blick, antagligen för att hennes första tanke var att resten av dagen nu är förstörd. Men icke. Jag skrattade lite till, tog sedan på mig skinnjackan och solbrillorna och stegade iväg till skolan. Jag kom även i tid. Utan att behöva stressa!
Varför tänker jag då? Varför förtjänar jag detta otroligt bra mående? Är det bara en slump eller har faktiskt allt kämpande gett resultat? Jag tycker faktiskt att jag förtjänar detta efter att ha brytit så många gamla mönster och vanor, skapat ett helt nytt sätt att tänka på och lärt mig vad som är viktigt för mig att lägga min energi på. Självklart har jag dåliga dagar då jag inte ens vill kliva upp ur sängen, men de är numer sällsynta. Fan, jag är faktiskt lycklig!
Trots att det är jag själv som har makten över mitt liv och ansvaret över mitt eget välmående så måste jag ge lite av äran till mina underbara vänner. Det kanske egentligen inte är någon jättebra idé att namnge, men nu gör jag det ändå! Amanda, Rebecca, Elly och Fredrika, Ni är kärlek och jag är glad att ni är en del av mitt liv!
weheartit.com
TANKAR
Räknade lite snabbt ihop hur många dagar det är kvar till min Kalifornienflytt och kom fram till att det är exakt 110 dagar. 110 dagar som med all säkerhet kommer gå väldigt snabbt. Tidigare har jag bara velat vrida fram tiden och lämna den här lilla småländska hålan, men nu känner jag istället att tiden måste stoppas. Självklart längtar jag fortfarande otroligt mycket tills jag flyttar till USA, men det kommer också bli otroligt jobbigt att lämna det liv jag har byggt upp här i Sverige. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer sakna Sverige, jag är säker på att jag inte kommer sakna Vimmerby, jag kommer jubla den dagen jag kan släppa alla tankar på plugg och det ska bli otroligt skönt att slippa svensk vinter. Men hur ska jag kunna lämna mina fina, underbara och roliga vänner? Under de senaste månaderna har jag funnit nya vänner samt kommit närmre mina redan befintliga vänner och för första gången på länge känner jag att de människorna jag har omkring mig, allihop, är människor som ger energi och får mig att må bra. Dessutom tror jag att jag uppskattar tillvaron här hemma mer nu, när jag vet att mina dagar här är räknade.
Jag är övertygad om att jag kommer träffa massa minst lika underbara människor i USA, men det är tanken på att börja om och starta från noll som skrämmer mig. Kommer jag känna mig lika trygg i ett umgänge? Kommer jag hitta vänner som jag kan ha djupa samtal med? Och framförallt, kommer jag hitta vänner som jag kan ha så otroligt roligt med?
Det kanske är tidigt att börja tänka på det här redan, det är ju trots allt 110 dagar kvar tills jag behöver säga hej då till mina vänner och min familj. Jag har en helg som redan är planerad med roligheter framför mig och jag ska dessutom hinna med att gå på bal och ta studenten samt uppleva en vår och en halv sommar innan jag flyger över Atlanten.
Livet är faktiskt ganska bra just nu, trots allt! Jag önskar bara att jag kunde packa ner dem allhopa i väskan och ta med dem till USA. Hoppet just nu står till att de kommer ha möjlighet att hälsa på mig under mitt år i USA. Annars är jag helt övertygad om att de kommer finnas kvar när jag återvänder till Sverige igen! <3
Älskar dig min finaste, underbaraste och bästa vän!