En vecka och fem dagar senare och jag är tillbaka i bloggvärlden, i alla fall lite sporadiskt! Livet efter USA är inte jätteglammigt och bitterheten över att jag inte kunde stanna i landet har faktiskt sakta men säkert börjat sprida sig i kroppen!

Jag fick order igår av min vän Mathilda att absolut inte sluta blogga bara för att jag har kommit hem till Sverige. När jag frågade henne vad jag skulle blogga om nu och hur intressant det är att skriva att jag har varit på Gröna Lund såg hon lite ledsen ut och svarade att det är sånt hon brukar blogga om. Så okej, jag ger det ett litet försök.

Just nu är mitt liv otroligt ostrukturerat och oplanerat. Jag bor på Lidingö i ett smutsigt kollektiv tillsammans med min syster, hennes pojkvän och en till killkompis. Jag har inget jobb utan spenderar mina dagar med att söka jobb framför datorn eller gå på arbetsintervjuer. Lägenheten har vi kvar till första oktober, så kort sagt kan jag säga att jag är bostadslös, arbetslös och ungefär två veckors levnadskostnader från att vara helt pank.

Det finns aldrig någon mat i kylskåpet och ingen har råd att köpa ny, och jag kan knappast säga att jag för tillfället lever på kärlek! Jag längtar tillbaka till gymnasiet, hem till mamma, mammas mat och min flickrumssäng, men jag ska inte hem till Vimmerby. Inom ett par veckor har jag nytt boende tillsammans med Mathilda, där jag ska bli inneboende, och jag hoppas verkligen på att jag har hittat ett jobb som jag trivs med!

Nu ska jag äta nudlar till lunch och sedan åka in till stan för ännu en jobbintervju. Welcome to my miserable life!

Vi var ju faktiskt på Gröna Lund i lördags, så jag slänger upp lite bilder på det!

 

My time in this country is up for now. I believe in fate and I believe that things are ment to be and right now I am not meant to be in this place. But I will leave with plenty of new experiences and the knowledge that I really learned a lot from this time. I've learned that nothing ever turns out the way I plan, people are not always nice and that I'm to the fullest responsible for myself and my life. But I've also learned to be independent and that if I stand up for myself and fight for my rights eventually it will pay off!

I'm walking out of that house with my head held high, because in my heart I know that I have done everything in my power to succéd and to make things right and be able to stay in this beautiful country. I will never have to look back and wonder why I didn't try because the answer is as simple as that fate had other plans for me this time. But I'm sure that fate will lead me back here someday, when the time is right.

I'm gonna come back to walk these streets again!

Off to the Airport, bye!

Jag orkar inte skriva något och som alla vet säger ju en bild mer än tusen ord, så här är lite bilder från vad vi har ägnat oss åt de senaste dagarna!

I lördags åkte vi till Great Mall för att shoppa. Dock åkte jag hem lite besviken då jag inte alls hittade en ny garderob som jag hade hoppats på, men lite nytt har jag i alla fall inför min hemresa. Kanske hade jag för höga förväntningar?

På kvällen lagade vi svensk mat, spagetti och köttbullar, hemma hos Stina. De andra som har varit borta i minst åtta månader allihop tyckte det var jättegott medan jag inte var riktigt där än. Hallå, spagetti och köttbullar liksom? Yuck! En jättesöt tjej vid namn Hanna, som har pluggat på Hawaii och i Pennsylvania och nu jobbar här i Cali dök också upp!

Igårkväll var vi på Bio, Glee the 3D Concert Movie, väldigt mysig. Och jag måste säga att jag är jättesugen på att kolla på serien nu!

Elin och Michaela på 3D-bio!

Stina och jag!

USA's utbud av lösgodis på biosalongen!

Förresten så landar jag på Arlanda på onsdag kväll, åååååååh vad jag längtar efter mamma, pappa, syster och mina vänner! <3

 

För er som vill fortsätta läsa om livet i California hänvisar jag er till Stina, Michaela och Elins bloggar. Men än är det inte över för mig, så lämna mig inte riktigt ännu!

Troligtvis är det en tävling mellan de här tre tjejerna om vem som får mest läsare efter min lilla länkning, så jag uppmanar er alla att klicka in på deras bloggar, läsa och kommentera! Tack!!!

 

Min sista dag i rematch startar jag med att vakna upp i Michaelas lilla gästhus. Idag har jag varit med om något av det bästa jag vet, nämligen när den man delar säng med måste gå upp tidigt medan jag själv får ligga kvar i sängen och sova hur länge jag vill. Såååå njutningsfullt!

Men tillbaka till min rematch, klockan 24.00 ikväll är den över och det känns underbart. Vet inte om det kommer kännas lika underbart att det är 99 % chans att det inte kommer ligga en familj på mitt konto. Men jag får väl tro att ödet tar mig dit det är mening att jag ska befinna mig just nu. Troligtvis har det öppnat sig en möjlighet för jobb i Stockholm, vilket mottages hundra gånger om från mig. Livet blir nog ganska bra ändå, till slut. Eller som min förebild Amy säger, Everything will be okay in the end, and if it's not okay, it's not the end!

Igår eftermiddag åkte jag och Stina till Ikea för att hon skulle köpa ingredienser till bullbak, men det slutade med att vi satt i restaurangen och åt svensk mandeltårta och äppelpaj, mums! Sedan åkte vi hem till Michaela och jag packade in alla mina resväskor och kollade på 112 På liv och död på Play (haha) medan vi väntade på att Michaela skulle sluta jobba. Sedan var det äntligen dags för dagens höjdpunkt, middag. Igår blev det kinamat! Matkulturen att äta ute flera dagar i veckan är något jag verkligen gillar, och vill ta med mig hem till Sverige. Synd att det är så dyrt hemma bara!

Kvällen spenderade vi i Michaelas soffa med att kolla på en intervju med Jaycee Dugard. En tjej som blev kidnappad som 11-åring och inte blev fri förrän 18 år senare. Under tiden hon var inlåst födde hon även två barn. Så sjukt intressant. Michaela har hennes bok här någonstans, så den ska väl jag spendera dagen med!

Nu, frukost! :)

Michaela och jag spelar basket på Elins tennisplan. Jag i ett nötskal, haha?

 

Jag är nu halvt nerpackad i mina resväskor och halvt hemlös! Fick precis ett samtal från min Program Director som sa att jag måste flytta ifrån huset på lördag och lite försiktigt frågade om jag hade någonstans att bo. Jag har ingen aning om vart de hade tänkt att jag ska bo från och med lördag tills jag åker hem/flyttar till en ny värdfamilj? Som tur är har jag ju underbara vänner här som tar emot mig i sina hem, och slipper därför stå med mina väskor på gatan! Jag är riktigt irriterad på det här sjuka systemet samtidigt som jag är glad över att äntligen komma ifrån det här huset!

Nu har jag torsdag och fredag kvar att hitta en ny värdfamilj. Annars kör jag en ordentlig shoppingrunda på Great Mall i helgen och kommer i alla fall hem till Sverige med en ny garderob!

Dags för en liten skypesession nu igen. Amanda och jag skypade när det var läggdags för henne och när hon gjorde sig klar för natten avslutade vi aldrig samtalet. Jag har alltså möjlighet att iaktta henne varje sekund av hennes sömn den här natten. Läskigt? Tänk om jag ser spöken i rummet, som i Paranormal Activity!

 

Tillbaka på ruta ett! Har haft en downperiod i ett par dagar då jag bara har velat åka hem, men nu har jag ändrat mig. Jag ska kämpa mig igenom de här sista dagarna av den här jävla rematchen, och gå med huvudet högt ur det här även om jag måste åka hem. Längtar tills fredag då det är över, då jag kan trycka på playknappen igen och veta i vilket land och i vilken stad mitt liv kommer fortsätta.

Nu ska jag slänga mina sista Reese's peanutbutter cups i sopptunnan, jag mår illa och kommer förmodligen aldrig mer vilja se dem, och ta nya tag! Kvällspromenad nästa!

Kanske att jag är hemma när min fina vän Fredrika blir mamma till lilla Barney?

 

Fick precis upp hoppet lite! En ny match med en värdfamilj har trillat in på mitt konto. De bor i Bridgewater, NJ, alltså utanför New York City vilket lite är ett drömläge för mig just nu. Allt verkar bra och jag hoppas att de hör av sig imorgon. Om de gör det lovar jag att berätta mer! I'll keep my fingers crossed!!!

Nu ska jag krypa ner i min gigantiska säng med minA Reese's peanut butter cups, mums. Godnatt!

 

Hej! Jag har verkligen ingenting att skriva om, därför tänkte jag att jag skulle svara på en fråga jag har fått.

Jag undrar vad rimliga skäl är till rematch? Måste de vara specifika saker eller kan de vara att det inte känns rätt bara? För så kan det ju faktiskt vara. Och så undrar jag om man är garanterad att få en matchning när man är i rematch? Hur många har du fått?

Jag kan tyvärr inte svara med hundraprocentiga svar på dina frågor. Självklart får du gå in i rematch "bara" för att det inte känns rätt, ingen kan ju tvinga dig att stanna någonstans där du inte trivs. Däremot kommer nog Cultural Care vara på dig och säga att du ska ge familjen en chans i ett par veckor. Då bör du nog stå på dig för att hamna i rematch så fort som möjligt, då förmedlingen helst villl undvika detta.  I mitt fall var det familjen som ville ha en rematch och tog upp det med Cultural Care, men jag sa absolut inte emot.

Jag vet inte om man är garanterat matchningar i en rematch. Jag har fått en matchning, men den har min systers gamla LCC ordnat åt mig. Så vad Cultural Care's matchningsteam gör har jag inte en aning om?

Puss och Kram

 

 

Idag har jag varit ganska duktig med kameran, så nu ska ni få se ett litet smakprov i bilder på hur en dag i San Franciscos förorter kan se ut.

Jag startade min dag med en låååång skypedejt med Amanda och Herman, där även Albin och Mathilda dök upp efter en liten stund. Sedan fortsatte jag till Cheescake Factory med Elin, Stina och Michaela där jag skulle prova på cheescake för första gången. Efter min Reese's peanutbutter cheescake befann jag mig i ett sånt matkoma, trots att jag inte ens åt upp hela, att vi inte åt middag förrän klockan nio ikväll. Mellan måltiderna hann vi med att kolla på filmen Soul Surfer, sjukt fin film och självklart kunde inte Wendela hålla tårarna borta. Och mellan måltiderna och filmerna hann vi även med att skratta en hel del, jag har haft en väldigt rolig dag!

Och självklart avslutades dagen med att jag ännu en gång var utelåst och jag hade inte samma tur som igår då jag glömt att låsa min dörr. Extranyckeln lyste även den med sin frånvaro så min enda utväg var att ringa och väcka familjen så att de kan öppna dörren. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!

 

Godmorgon Sverige! Jag är precis hemkommen från ett besök hos Elin i Atherton, som för övrigt ska vara USA's andra rikaste område. Idag har jag varit ledig vilket jag utnyttjade till max med en lång sovmorgon, skype på förmiddagen och bio med Elin och Stina på eftermiddagen. Vi såg Crazy stupid love i Redwood City. Som vanligt blir jag alltid kär i någon av karaktärerna och den här gången var det Ryan Gosling som fick äran. Allt var perfekt, hans personlighet, kropp, klädstil, frisyr och att han dessutom påminner om en speciell person försvårar inte det hela. Filmen var väldigt oförutsägbar vilket är ovanligt i dagens filmindustri, så därför får den väldigt högt betyg av mig.

På kvällen åkte vi tre plus Michaela som tillkommit i sällskapet till Cheescake Factory och åt middag och jag hade tänkt att äta cheescake till efterätt, men för första gången någonsin sa min vanligtvis bottenlösa kropp ifrån. Jag hade verkligen inte fått ner en enda bit cheescake efter den BBQ Burgern. Kvällen avslutades med Final Destination hemma hos Elin!

När jag kom hem var ytterdörren låst och jag har inte fått någon nyckel. Mörkrädd stod jag på en riktig amerikansk driveway (med basketkorg såklart) och bad till Gudarna att jag skulle ha glömt att låsa den lilla dörren som går från mitt rum ut i trädgården. Som tur var blev jag bönhörd och nu har jag precis bäddat ner mig i min underbara säng, där jag nu befinner mig i fortfarande i ett stort matkoma.

Jag har fortfarande inget nytt att berätta om min rematch......

Godnatt för mig! Och tack Amanda med sällskap för den fina kommentaren, jag uppskattar väldigt mycket att ni festar för mig ikväll. Jättesnällt! Tänk vad lustigt det är att det är dags för mig att sova nu när ni precis börjar vakna till liv, bakfulla och ofräscha! :) Puss

 

När jag befinner mig i en sån här situation är det omöjligt att sluta tänka, gå in i sig själv och komma ut på andra sidan. Nu när jag sitter här helt ensam, utan min familj, utan mina riktiga vänner hemma och utan en plats att bo på får hela livet en ny innebörd och jag ser klarare vad det är jag hela tiden letar efter.

När jag bodde i Sverige tänkte jag att USA skulle bli en trygghet för mig, en plats där jag vet att jag kommer stanna på i ett år. Allt är strukturerat och planerat och det bör inte finnas några avvikelser. Nu när jag bor här och saker inte har gått som planerat har Sverige blivit min trygghet. Jag vill inget hellre än att åka hem, bosätta mig någonstans där jag trivs och där jag känner att här kan jag stanna ett tag. Jag tror att tryggheten finns i en plats, en annan person eller i att ha rutiner. Det enda jag redan har lärt mig är att trygghet aldrig finns i prylar. Jag älskar att städa och rensa och trivs bäst när jag vet att alla mina ägodelar går att packa i en resväska. Är det att ha kommit en bit på vägen eller bara ett sätt för att kunna packa mina saker och fly när saker inte fungerar?

Jag har alltid haft svårt att leva i nuet. Jag tänker alltid att det blir bättre när jag har flyttat dit, färgat håret, gått ner i vikt eller köpt den tröjan. Den situationen jag sitter i just nu tillåter mig inte att leva i något annat än nuet, då jag inte ens vet vilket land jag kommer bo i om en vecka. Trots det kan jag inte låta bli att bygga upp inre visioner av hur mitt liv kommer se ut om ett par månader. Kommer jag bo kvar här? Kommer jag ha flyttat till New York? Eller kommer jag befinna mig hemma, i Vimmerby eller i Stockholm? Vad som än händer tror jag alltid att det är bättre på ett annat ställe och lika många gånger raseras mina planer. För vart jag än befinner mig lyckas jag aldrig hitta tryggheten.

Därför har jag lovat mig själv att idag ska jag leva i nuet. Jag ska bada i poolen med hundra procents närvaro, jag ska njuta av solen (för hur ofta har vi 27 grader och sol varje dag i Sverige, om det nu är där jag kommer hamna till slut?) och jag ska äta varje tugga av min cheescake som att den vore den sista. Jag måste förstå att tryggheten sitter aldrig i vart jag befinner mig, vad jag gör eller vilka jag är tillsammans med. Utan den finns alltid inom mig, och en dag kanske jag kommer kunna ta med mig den vart jag än i världen kommer befinna mig!

Imorgon är det i alla fall äntligen fredag och jag ska föreslå Cheescake Factory till middag eftersom jag verkligen vill smaka den där berömda cheescaken. Det är vad mitt liv handlar om just nu!

Tredje inlägget på en dag, vet inte om jag har en bra bloggperiod eller bara lite att göra? Jag är ganska mycket mer positiv nu än vad jag var för ett par timmar sedan. Jag gick aldrig och la mig, utan istället åkte jag och åt mina känslor i form av frozen yoghurt med Stina och Elin. Efteråt kollade vi på filmen om Justin Bieber hemma hos Elin, och allt jag kan säga är Vilken vacker film! Om jag inte hade en crush på Justin redan innan, så har jag det garanterat nu. Jag grät flera gånger, otroligt nog!

Min rematch har även gjort framsteg. Mitt i filmen ringer en värdmamma och vi hade ett väldigt bra samtal. Imorgon ska vi prata igen och jag måste även tänka igenom alla detaljer kring detta, men jag kan inte säga något annat än att jag verkligen gillade henne. Och kanske att ödet har ett finger med i spelet också? Det här är så spännande! När jag vet mer om situationen ska jag berätta mer!

En riktig frozen yoghurt ska vara så täckt med topping att man inte ser glassen!

 

Jag tycker faktiskt att jag har varit väldigt positiv och uppåt i den här sjuka situationen som jag sitter i just nu. Därför har jag rätt att vara lite negativ då och då!

Vilken jävla skitdag det här har varit idag. Jag har haft så otroligt tråkigt, jobbat minimalt, inte haft något alls att göra och egentligen vill jag bara åka hem nu, idag! Om jag hade haft tillgång till bilen hade jag ju i alla fall kunnat shoppa! Det enda positiva i mitt liv idag är BBQ-sandwishen från Subway som jag precis åt till middag!

Visserligen har det börjat röra sig lite i min rematch, men än så länge finns det inget som verkar lovande! Snälla, spola fram tiden tio dagar så att den här rematchen är slut och jag kan ha en liten aning om vart i världen jag ska bo!

Klockan är nu 7.11 pm och Wendela ger upp för idag. Jag går fan och lägger mig i min enorma säng och gråter lite!

Saknar min familj!

Au pair-året går till stor del ut på att säga hej då till de människor man träffar här, eftersom alla kommer vid olika tidpunkter och stannar här under en begränsad tid. Och idag är det dags för mitt första Hej då, eller rättare sagt, Vi ses snart igen.

Min värdfamiljs tidigare au pair Amy åker hem till Sverige idag. Eftersom vi har bott i samma hus och umgått dagligen har vi kommit varandra nära, trots att vi bara har haft 12 dagar på oss att lära känna varandra. Men jag tror att det här är början på en lång vänskap och vi kommer garanterat ses igen. Den här jobbiga situationen med rematch har ju i alla fall lett fram till en bra sak!

Jag kommer sakna dig, Amy! Min California-klippa!

Tack, tack, tack för alla stöttande kommentarer om min rematch. Ni ska bara veta hur mycket jag uppskattar att ni bara läser, och de kommentarer jag får är ovärderliga. Så snälla ni, fortsätt med det. Helt underbart!

Denna tisdagkväll har varit ovanligt rolig, det var länge sen jag skrattade så mycket. Elin fyller 20 år idag, och det firades i hennes hus (mansion?) där det fortfarande är HFF (Hostfamily-fritt) med Elin, Michaela, Stina och Stinas vänner Madde och Olivia som är på besök från Sverige. Mat, cupcakes och lekar var några av aktiviteterna vi ägnade oss åt idag och jag har haft en otroligt rolig kväll!

Oj, vad jag faktiskt blir lite hemmakär när jag har bosatt mig i ett land så långt hemifrån. Kolla här vad jag hittade idag på IKEA i Palo Alto. Aldrig hade jag någonsin trott att jag skulle känna en så stor stolthet över lilla Frödinge!

Frödinge prinsesstårta säljs i Kalifornien, ganska coolt va?

Vilken bra dag, vad glad jag är och vad stolt jag är över mig själv. När något jag kämpat för så otroligt hårt äntligen belönar sig blir det plötsligt värt allt arbete. Jag har suttit i telefon hela morgonen, varit arg på det amerikanska systemet och besviken på allt och alla, inklusive mig själv... När helt plötsigt allt klaffar. Jag är nu äntligen i rematch (en dag tidigare än beräknat) och mitt sökande efter en ny familj startar IDAG!

Jag har jobbat halvdag med tjejen idag, sedan firade jag och Amy med att åka och fixa naglarna. Ganska dyrt impulsköp, men jag tycker att jag förtjänar det efter den här dagen! Och nu ska jag träffa Michaela, Elin och Stina med vänner för middag på IKEA. Jag ska frossa i svenska köttbullar. Det förtjänar jag också idag!

Har även fått två kommentarer som jag tänkte att jag skulle svara på!

Hej, så himla tråkigt :/ vet du om din nya värdfamilj kommer vara i californien eller söker du över hela usa igen? Håller tummarna för att min ska bli bra nu:) Men du, jag undrar hur många kilo du fick ha i bagage från NY till CA? jag får inte tag i flygbolaget. Hoppas allt är bra :)

Hej! Jag är öppen för hela USA nu i min rematch, så jag kan hamna precis var som helst. Och ärligt talat har jag varken behov av eller möjlighet till att vara speciellt kräsen med området i den här pressade situationen. Jag får helt enkelt se vart jag hamnar, vilket är ganska spännande! :) Angående bagaget så gäller 23 kilo mellan NY och CA om du flyger med Delta Airlines som jag gjorde. Handbagaget tror jag får väga obegränsat, det är istället storleken som räknas. Mitt handbagage vägde de inte så noga i alla fall och det vägde långt över de 8 kilo som annars brukar vara okej.  Men de var stenhårda med att bagaget inte fick väga för mycket, och att betala övervikt är dyrt. Så packa smart! Lycka till!

Vilken förening har du åkt med? Och varför valde du just den föreningen? :D Blev så nyfiken bara.
Hoppas du hittar en bra ny värdfamilj föresten! :)

Jag åker med Cultural Care Au Pair och jag vet inte egentligen varför jag valde dem. Jag sökte även med Skandinaviska institutet, men de tog så lång tid på sig att godkänna min ansökan att jag till och med hann bli matchad med min nuvarande värdfamilj innan de var klara. Tack så mycket, jag hoppas också att jag hittar en ny värdfamilj! :)

Hej! Det har ännu inte hänt något nytt angående min rematch, då den förmodligen kommer starta på tisdag. Vad som har hänt är ingenting jag kommer skriva här, men kort sagt så var jag och min värdfamilj inte en perfect match och därför känner vi båda att vi bör gå vidare. Men jag ska stanna här under min rematch och jobba för dem vilket faktiskt känns helt okej! No hard feelings!

Idag tog jag ledigt från mitt kaotiska liv och åkte till San Francisco med Michaela Lundberg (perfekt blandning mellan min syster som heter Michaela i förnamn och min bästa vän som heter Lundberg i efternamn, för övrigt). Jättemysig dag med shopping och lite turistande. Tyvärr visade sig inte SF från sin bästa sida då det har varit ganska grått och kallt, men det är ju även det som staden är känd för. Jag fastnade på Forever 21, har åkt spårvagn och sett Golden Gate-bron, Alcatraz på avstånd och Sjölejonen vid Fisherman's Wharf! Dessutom är jag nu ägare till ett par nya vita converse till priset av 300 kronor(!)! Och jag kom hem lagom till desserten på Amys avskedsfest, så nu ligger jag i min säng sprängfärdig av tårta. Jag skulle inte vilja se en preview av min kroppsform efter det här året(?) i USA!!!

Nu, skypedejt med min Mathilda och Amanda. De ska tydligen äta frukost med mig över internet. Hallå, det är faktiskt kväll här!?